Dagen bestod av snabbvisit på gymmet, mat och sen hem och plugga igen, vi vart inte riktigt kloka på en sak när det gällde livmodern, moderkaka och allt därtill, så det får vi ta igen i morgon, hur kan man inte förstå?? Ringde tom till min mamma och hon vart lika fundersam hon med..

Det plus att så många jag känner igen är gravida gör att jag på ett sätt längtar till nästa barn, men samtidigt så är det inget jag planerar nu av många olika orsaker, men många gånger saknar jag magen och allt som hör till graviditeten, kan tom sakna när jag började känna de riktiga värkarna, när jag satt på hallgolvet och "rullade" fram och tillbaka, jag var så rädd för smärtan och jag visste ju inte alls vad som skulle komma att hända, den där jäkla TENS-apparaten som slutade funka i första rondellen i Falun (Ingen jäkel hade sagt man var tvungen att ladda den, och jag tänkte inte så långt i slutet av graviditeten) Fick panik då, fy tusan!
Hur jag kröp på väggarna medan de skulle ta CTG, vilken smärta... Kan säga att lustgasen var min bästa vän då..
Men trotts detta så längtar man dit igen, man längtar till värkarna startar (kommer ångra detta när det väl är dags) Just nu vill jag bara njuta av min fina lilla pojke som är min ögonsten, och försöka komma på fötter igen..


Min prins i vecka 32

Nej nu är det snart dags för sängen, är så trött. Blir bobåkning till dagis i morgon :D

Förresten så hände samma dumma sak idag som en dag i höstas, jag pratade med Therese och hon hade sina två flickor gåendes bredvid henne och jag hade Emil i famnen (han ville inte som jag) när vi gick ut från dagis, en av hennes tjejer sprang upp mot en snövall bredvid vägen och hon skrek att honn skulle komma tillbaka, för ett ögonblick fick jag panik och fråga vart Emil var, såg han ingenstans och var rädd han sprungit ut på vägen, men insåg ganska snabbt att han var i min famn. Ja vad ska man säga??

Nej sängen var det..

Puss o Kram