Läser ju en blandning av kurser nu, palliativ vård, hemsjukvård och barn och ungdomsjukvård för att få lite mer kött på benen..

I allafall så köpte min lillasyster Linnea en bok som en tjej som Heter Sofie Karlsson skrivit, den handlar om deras och sonen Victors kamp mot cancer..

Eftersom jag är extremt känslig när det gäller barn och blev 100 gånger mer känslig efter jag fått Emil så bestämde jag mig för att inte läsa den för det skulle jag inte klara av.

Men i min studiehandledning som jag fick skulle man välja en bok som handlade om innehållet i kursen och vart att tänka på den boken. Så nu har jag läst den och jag kan inte förstå hur man orkar ta sig igenom det som dom fick göra.

Jag beundrar dem så fruktansvärt mycket, även lilla Victor som var så stark och kämpade på. Tårarna bara rann, gud så fruktansvärt det måste vara, man kan inte en sekund föreställa sig hur det måste ha vart för dem.

Här är hennes blogg, där och skrivit om allt som vart och fortfarande skriver!

Jag var extremt nära på att sticka iväg och hämta Emil på dagis, ville bara pussa och krama honom.
Blir att tänka på hur duktig min lille kille har vart sen hans luftvägar börja krångla (jämför absolut inget nu med lilla Victor nu) alla akutbesök, alla gångar vi var inlagda på avd 34, röntgenundersökningar, blodprov och svettestet mm som han fått gjort. Han har vart så duktig och aldrig "klagat" Allt krångel sen som vi fått kämpa med för att få rätt hjälp tog sin tid, men nu har vi äntligen medicin som fungerar och det känns väldigt skönt..

Ta vara på tiden med era nära och kära!!


Fyll dagarna med liv istället för att fylla åren med dagar!